Det här är ingen dikt.

Det här är min morgon för tio år sen.

 

Vaknar till ljudet av en ytterdörr du försiktigt stänger. Ropar nyvaket hejdå, men det hör du ju inte.

Du stänger en dörr och sen försvinner du för alltid, men det vet jag inte
där och då.


Jag bara ligger kvar i min säng och går inte genast upp
och går inte genom övervåningen och inte in i min systers rum
och jag ställer mig inte vid fönstret där för att se när du packar ner ett alldeles
för långt och tåligt rep i bagageluckan på saaben och
kör iväg.

Jag bara ligger kvar i min säng någon minut för länge. Och bara några timmar senare, när det redan är alldeles för sent
och alla som desperat letat efter dig och hittat dig är alldeles för sena,
och allt som är är förstört,
går precis alla som inte borde vara där, där och då, in och ut och in och ut genom den där dörren.
Poliser och ambulansmän och kristeam och grannar och vänner och tårar och tomhet och overklighetskänslor som inte vill veta av.

Och något som aldrig skulle klivit över tröskeln
klampar in och bygger snabbt sitt bo.

 

Än idag så smärtsamt mycket verklighet.

Än idag är du så smärtsamt saknad.

 

Tags:

7 Responses to “Det här är ingen dikt.”

  1. Feffe Says:

    Berörande, särskilt med andra meningen skriven.

  2. Mats Lindborg Says:

    Tänker på dig och extra mycket på din pappa idag. Om vi lunchar ihop idag gör vi det på något speciellt ställe. KRAM.

  3. Joakim Nyström Says:

    Tänker på dig.
    Stror kram.

  4. Johanna Kastenholm Says:

    Stor kram vännen min

  5. jt Says:

    Kram

  6. Maria Olin Says:

    Kram till dig.

  7. Jennifer Says:

    Tack fina ni, vilka vänner man har.

Skriv något. Vad som helst.