Ett obehov av ensamhet

Det är märkligt hur behov kan evolvera.

Jag vet att jag brukat gilla behöva
somna, vakna, tänka, känna, drömma
mig bort i ensamhet

ibland

och nu finns det ingenting jag hellre
gör behöver göra
än att

hela tiden

göra det tillsammans med andra.

Den där ensamstunden
med guld i munnen
den verkar…

underligt försvunnen.

 

Och behovet av den smakar
…isbit.

 

Tags:

Skriv något. Vad som helst.